happylife

I skrivandes stunde är längtan (med positiv innebörd) något jag känner. Jag längtar efter allt möjligt med stor värme i mitt hjärta. Det jag längtar efter mest för tillfället är min son, sist jag krama om han och sa att jag älska han var när jag lämna honom förra torsdagen på skolan. Har hört hans ljuva späda stämma ett par ggr i telefon men sonen är inget större fan av att prata i telefonen, man får nöja sig med dom snabba korta samtalen. Nu är det inte så långt kvar innan han landar hemma hos mig, räknar minuter innan jag får den där superhärliga kramen.
 
Har varit en vecka eller veckor med ganska intressanta upptäckter för mig. Tänker inte gå in närmare på vad men jag vet att mitt arbete med mig själv har gett gott resultat. Jag är nöjd med mig själv och jag kan ta med mig positiva saker ur mindre positva händelser. Tid, längtan, förståelse, glädje, omtanke och respket är det jag tar med mig in i min närmsta framtid.

Så vart det med den lite lättsamma och roliga bloggen jag tänkte skriva, ibland blir det liksom inte som man har tänkt sig. Nu tänker jag iallafall krypa ner under det varma täcket i soffan och titta på tv i väntan på sonen

jäklar vad snygg jag måste vara nu, har fått skönhetssömn som heter duga.  Tog en eftermiddags/kvällslur ihop med godingen igår (han jobbar natt) sen när jag kom hem kände jag mig seg och frusen och somna sött in i soffan vakna framåt halv sex i morse. Förflytta mig in till den mjuka svala sängen och sov fram till åtta.  Skulle gissa på närmare tolv timmars skönhetssömn, kanske förklarar den lätta huvudvärken jag har nu men skönt var det att få sova ut.

Vad dagen har att bjuda på vet jag inte riktigt, behöver röja lite här hemma men det går rätt fort. Ska ta mig ut på en prommenad i grannskapen så kroppen får röra på sig lite. Få se om godingen hör av sig efter han sovit klart efter nattskiftet, någon timme innan det är dags igen skulle ju inte vara helt fel.

Känner mig lite som en osäker tonåring i känslorna runt detta förhållande, eller mina känslor har jag koll på vet precis hur mycket jag tycker om honom och hur mycket jag uppskattar honom. Sen när man ska förvandla det till ord så stockar det sig, dom fastnar liksom på tungan och jag förstår inte varför, vad är det som kan hända om jag får fram dessa ord ? Sen kan man alltid ta den fega vägen , japp erkänner jag har gjort det, vart lite frustrerad på mig själv att jag inte har fått fram det jag ville så jag skicka ett sms.




Sen kommer ju funderingarna varför inte andra part förmedlar sina känslor till mig och det kan ju finnas mängder av orsaker, 99 % positiva sådana. Han kanske är precis lika nervös som jag att klämma ord och funderingar över tungan, han kanske förmedlar dom känslorna i handling i stället osv osv. Och det där lär jag få fundera på om jag helt enkelt inte frågar, får morska till mig lite under dagen här .  Vill ju ha ett förhållande där man kan prata om allt, en öppen kommunication. Så det är dags för mig att sluta sätta käpphästar i hjulet för mig själv och se till att jag får ett sådant förhållande. Ingen är ju tankeläsare så det är upp till mig att få fram saker och ting, är så stöddig annars och kan kläma både de ena och det andra över tungan, men när det kommer till honom  så känns det som att självkänslan är som bortblåst ibland, fast jag vet att det är osäkerheten i att veta vad han igentiligen känner för mig som gör att den försvinner och den känslan äger bara jag. Om jag så ska darra i benen och klämma fram saker och ting med darrande stämma så ska dom fram för det är bara jag som har byggt den där muren, ingen annan .  Få ta röda racern  och bege mig till andra sidan stan och fria lite  senare idag (inte fria i ordet bermärkelse ) för vem vill inte höra att man är omtyckt och snygg


Nu är det dags för frukost och sen ut  och njuta av solen som skiner så fint utanför fönstret. Sen ska jag landa i ett skönt skumbad och idga lite renovering av kroppen .


En riktigt Glad och skön påsk på er alla!

sista dagarna har kännts som det inte har varit jätte mycket pausutrymme. Sonen har varit sjuk, igen, hann vara på jobbet i några timmar i går innan dom ringde från skolan och sa att han inte mådde nått bra. Kändes som luften gick ur mig lite, dels är blir man orolig varför han är sjuk så ofta och så blev det femte gången i år jag skulle vabba. Sen kom min räddande ängel som skänkt från ovan, sonens älskade farmor och hennes man. Lyfte luren för att rådfråga en sjukvårdskunnig X:svärmor och dom erbjöds sig att ställa upp att vara barnvakt så jag fick fortsätta att jobba. Dessa människor är helt underbara och snälla, vad skulle man göraö utan dom? Sonen var som förbytt igår, orka inte leka, orka inte äta inte ens godis, bad om att få gå och läga sig vid åtta tiden på kvällen och somna inna jag ens hunnit sätta larmet på klockan. Vi sov kvar hos X:svärmor så att sonen kunde vara där i dag. Från feberfrossa i går kväll och mådde väldigt dåligt till en ny människa som slog upp dom blå vid sextiden i morse och ville äta frukost med mig innan jag åkte till jobbet, barn är fantastiska på att återhämta sig.

En dag att jobba innan det är helg, sen får vi se hur mycket jobba det blir, har ju beredskap. Känns rätt bra att ha beredskap över påsk (den är i och för sig självvald), sonen är i fjällen och "the new one" jobbar natt. Ska ägna helgen lite åt att få ordning här hemma, träna och umgås med vänner, några timmar ihop med godingen kommer det nog förhoppningsvis också bli. Ska ta och krypa ner i min varma mjuka goa säng (har sovit på en mindre skön bäddsoffa i natt med en feberyrande son brevid mig) och ta igen lite förlorad sömn

satte sax och rakapprat i sonens hår och efter en del tandgnisel och tillsägningar att sitta still så tror jag att restultatet vart rätt bra i slutändan. Sonen ställde sig vid spegeln och utbrast
- Vad ful jag är!
Tack för det säger den utpumpade mamman och ler lite snett, hoppas att min känsla av att det bara är för han är trött och jag höjde rösten några ggr att han skulle sitta still som är orsaken till den kommentaren. Får se vad dagsljuset blottar i morgon, utvägen är ju att raka av det hela

Vi har påskafton här i dag, har ätit lite påskmiddag som bla innehöll pannkaka. För sonen var det så självklart att man faktiskt har pannkaka på påskbordet för det innehåller ju ägg . Själv mumsa jag ägghalvor, räkor, gravadlax, ishavsrom och cream f. Har unnat mig ett glas vin till maten, är det påskafton så är det. Har hunnit tryckt i oss en del av påskgodiset också, härligt att få synda så mycket en måndag .

Gårdagens gymmande har gett resultat, träningsvärken är här och jag har haft svårt att skratta idag för magmusklerna värker mest. Men det är härligt med sådan sorts värk då vet man att det har gett nytta. Ska kolla över träningsprogrammet lite, kändes mest som om jag sprang lite här och lite där, bättre att ha lite struktur och vilka muskelgrupper som ska tränas .

I kväll ska jag unna mig en sitta-i-soffan-och-glo-på-tv-kväll, var länge sedan jag satt där och dega och bara va. Godingen skulle ringa sen, han jobbar eftermiddag denna vecka och om det är lugnt så brukar han ha tillfälle att slå en plingling.

slog upp dom vackra blå rätt tidigt på morgonkvisten, fast det är väl inte så konstigt när man somnar som en stock vi halv tio i soffan (givetvis) . Stanna kvar under det varma mjuka täcket i några timmar, passa på att tömma hjärnan på lite tankar som for runt med en  kort meditationsstund. Nu är jag uppe och hoppar och ska ringa dagens lekkamreter för att höra status, dottern i huset hade feber igår.

På dagens agenda står även träning och en svängom med snabeldraken, dammråttorna under soffan gick till anfall igår. I köket har vi en arkeilogutgrävning eller rättare sagt rester av en. Sonen hitta en bortglömd födelsedagspresent och poff så var han borta medans jag satt i telfonen med med min käre mor i andra ändan.  Nästa gång jag fick syn på min liille spjuver var han full av något konstigt beigedamm som jag först inte fick ihop vart det kom ifrån. När han visa upp ett litet litet ben och jublar att han har hittat bakbenet på en dinosarie gick det upp ett liljeholmens. På bordet var asken borta med den lille dinosarien som man kunde utöva arkielogkunskaper på. Så jag har ett gäng sand på köksgolv och hela diskbänken är nerskvätt av den sanden efter sonen fick den briljanta ideén att det går ju mycket fortare om man spolar vatten på det hela. Han hade i och för sig rätt, fast synden straffar sig själv, han hitta inte underkäken. Sen traska han gladeligen där ifrån och hans arma mor fick stoppa han innan sanden hann sprida sig runt hela lägenheten.

Det är en fröjd för ögat att titta in i sonens rum idag, fick bort en hel del igår. ATt sonen har lite dåligt tålamod vart min räddning igår annars hade vi nog rensat fortfarande. Han överlät hela arbetet till mig efter han tröttnat och ville spela på playstation. Nu står ett gäng pappkassar på rad och väntar på att åka upp på vinden, återbruket och skänkas bort.  Vilken kasse som är vilken talara inte hans "elaka" mamma om .

Dagen lekumgänge är nu utbytt efter ett par telefonsamtal, nu åker vi ut till det härligt leriga Örtagården och härjar med killarna i stället. Det tänkta umgänget kände sig för halvkrassliga så vi sköt på det till tisdagen istället..  Jag får passa på att sniffa lite baby också, så roligt när lilltjejen är så pass stor att hon studera oss ingående och till slut avfyrar det där supergulliga smilet, då kan vilket hjärta som helst smälta.

Pojkvännen, killen, mannen eller nya kärleken eller vad det är nu jag ska kalla han  är på väg hem från fjällen snart antar jag. Dom verkar haft det väldigt bra, fick en solig fin vinterbild på hans kamrater via mms igår och det vädret såg helt rätt ut. Efterlyste bild på honom men han verkar svårflörtad för inte fick jag någon inte  eller så fastnar han inte på bildvad vet jag.  Veckan som kommer ser tuff ut att träffas,  men kanske med tur kan man stjäla till sig en snabb kram och puss. Telefon i all ära men den slår iallafall inte att få träffas irl, även fast det är ett väldigt bra komplement när det är svårt att träffas. Och det är jag väl medveten om att det kommer vara med jämna mellanrum det är inget som kommer som en överraskning direkt och jag har valt att ta den delen när jag valt att träffa honom och i och med det så är det inget problem, det är livet.  Fast jag har ju fortfarande rätten att sakna honom när vi inte träffas och det ser jag bara positivt. Vi har våra liv som vi levt förrut, det är två liv som ska kombineras efter bästa förmåga utan att man ska behöva göra för stora uppoffringar. Fast uppoffringar klingar lite negativt i mina öron, jag tycker helt enkelt att man ska försöka leva som man gjort förrut med barn, intressen och vänner och sen göra små anpassningar för att få tiden tillsammans. Det är väl så att man sakta får fas ihop två familjers liv och sen få det att funka, vilket inte ska vara några större svårigheter känns det som .

Ojoj, lite djupgående tankar kanske, men det  är inte riktigt så det är, visst måste man tro på någon sorts framtid när man väljer att fortsätta träffa någon när man låter sitt hjärta nästla in sig lite men jag lovar vi ska inte gifta oss i morgon  lite lugnare takter blir det allt.

Fundera vart solen tog vägen utanför fönstret, den sken så vackert i morse när jag vaknade och vart glad över att det skulle bli en vacker dag med fika utomhus i eftermiddag. Nu är det ioch för sig inte eftermiddag ännu, hoppas kan man alltid göra.

jag uppskattar mycket att få små söta sms från hjärtevänne, ett litet god morgon eller jag tänker på dig mm kan förgylla en dag så mycket. På nått konstigt sätt ger dessa små sms iallafall mig en extra skjus på energin. Och eftersom jag nu gillar det så måste det ju betyda  att det är likadant för alla andra, eller hur?

Idag står det röja på agendan för sonen och mig, bestämde att vi ska ta tag i sonensrum och få bort en del, eller rättare sagt massor av leksaker och skräp som finns där inne. Det är för mycket saker på för liten yta och det är dags att göra nått åt det. Sonen är förvarnad vad vi ska göra och hur vi ska lägga upp det, hoppas att det kommer gå bra även fast det antagligen kommer svida lite i hjärtat på lillgubben. En hög att slänga, en att ge bort , en att lägga på vinden och en som ska tillbaka till rummet, så blir fördelningen.

Restereande del av lägenheten behvöer också en ansiktslyftning, hemmet har förfallit lite. Har inte varit hemma så mycket, funderar på vem det då är som stökar till i detta hem . Sen har jag varit rätt trött på kvällarna, antar att det finns lite sömn att ta igen och jag hade en förkylning i kroppen (som jag mota olle vid grinden med att proppa kroppen full med antioxidanter och vitaminer, funkar nästan alltid).

Lova sonen att åka till gymmet imorgon, bar att ge löfte för då blir det svårarare att hitta en ursäkt.  Dessa dåliga ursäkter är jag väldigt duktig på eller rättare sagt så är det väl så att jag är väldigt lat . Vet ju att det går bra bara jag kommer igång ju men den där latmasken gör att jag har betongrumpa och kommer mig aldrig för att komma iväg.  Tajm att försöka ändra på det, vet ju att morotoen är en piggar Ullis och att jag har väldigt fina träningsresultat på kort tid, så beach 2008 är fortfarande inga problem . Sonen blev väldigt glad  iallafall han som tjatat om att få åka dit, har väl inte riktigt uppfyllt min plikt  som mor på den punkten kan jag inte påstå.  Och en vacker dag ska mina nya joggingskor på också, dom står så röda och vackra i hallen och väntar på att bli använda, finns väl inga ursäkter där heller för det är ju barmark och bara att ge sig ut, knappast någon som kommer och knackar på dörren och talar om för mig att nu är det dags, fast det vore skönt om någon kunde "sparka" mig på baken så jag kom iväg.

Morgondagens eftermiddag kommer vi tillbringa på Gryta och fd grannarna. Ska bli skönt att komma iväg lite och få lite vuxensamtal.  Hoppas vädret är så pass bra att vi kanske kan avnjuta fikat utomhus i solsken. Tajm att sätta fart på dököttet här och röja vardagsrumsgolvet så vi kan stöka ner det igen

Antar att det är likadant för alla i början av ett förhållande, att man tänker och fundera bra mycket. Många frågor kommer upp som man faktiskt bara kan få svar av den andra om man inte ska vänta ut tiden och få svar på dom så småning om (tänkte då på vissa betenden).

Någon fråga mig om vi är ett par nu, jaha hur vet man det då ???
Vi träffas väldigt mycket, vi har egna tandborstar hos varandra, vi avslutar sms:n  med kram osv osv. Är det svaret att man är ett par eller hur vet man, kanske så man får ta den äldre metoden och fråga chans .

En annan vän fråga mig om det är offecielt och svaret blev nja. Jag sa från första början att jag ville att vi höll det för oss själva dels för en punkt jag inte tänker nämna här och sen har jag förståt efteråt att jag var livrädd. Livrädd att släppa någon in på livet men jag tog snart ett moget beslut att faktiskt ge det en chans och den chansen har jag absolut inte fått ångra snarare tvärtom. Små läckor kommer man inte ifrån, speciellt inte när det är barn inblandade, fast jag känner att det gör inget längre, för jag vill verkligen se vad detta kan bli i framtiden.  Så om det är ok för andre part är det ok för mig att visa och tala om. Nu tror jag i och för sig att det är en hel bunt som har räknat ut det, dom är väl inte tappade bakom en vagn liksom

Godingen är till fjällls med ett gäng grabbar och åker skidor, stugan är tydligen suplyxig och backarna har varit fina idag. När jag prata med han satt dom och drack irish coffee och hade det bra, väl förunnat.  Ett lite sting av en knepig känsla kom över mig, men jag mota bort den fort som fasiken (ursäkta språket) för jag vet precis vad den bottnar i, det undermedvetan och det osäkra som jag levde i förr. Sa åt mig att skärpa till mig för jag vet att jag kan lite på honom och jag känner mig trygg. Det kanske är det som är svarte på om vi är ett par, att jag faktiskt är trygg i den relation vi har.


Att känslorna är mer än kompisnivå har jag deklarerat förr och det är mer bevisat nu när han är bortrest för jag saknar honom väldigt mycket även fast vi pratat i telefonen.  Tycker absolut att han ska åka bort och ha det bra, festa till lite, ägna sig åt skidåkning och umgås med vänner men jag längtar att få mysa in mig hans famn igen.  Det är ju bara sunda känslor antar jag som hör till och gör det hela ytterligare lite mysigare.

Fundera om killar tänker lika mycket som tjejer eller är det kanske från individ till individ.  Fråga mig själv ikväll om jag nu har en hel del frågor som snurrar runt ihuvudet, varför ställer jag inte dom. Svaret vart att jag är rädd för att vara besvärlig, vad ska han då tro om mig osv osv, ställde mig också frågan är det relevant med dom känslorna och troligen inte. Jag uppskattar en öppen dialog i ett förhållanden och varför ska jag då inte kunna ställa dessa frågor som snurar runt men jämna mellan rum, troligen så är det väldigt lättbesvarat. Så jag bestämde mig för att jag faktiskt kan vara trygg och bekväm i mina funderan och mina handlingar runt detta, tajm att sluta göra saker lite mindre besvärliga


Hade också upp i diskussion med vänner på nätet  vad man kallar varandra när man träffas i den åldern som vi är i. Kan man kalla en 42 årig man för pojkvän? Känns lite löjligt faktiskt, för om man frågar en man om han vill bli kallad pojke så är nog troligen svaret - NEJ, eller hur? Så kille, partner, nya kärleken var några av förslagen som kom upp.  Dom funkar alldelse utmärkt anatar jag så får man välja namn för tillfälle.

Skratta åt mig själv när jag inser själv att jag förstör den romatiska stämningen genom att komma på ett av ämnena vi brukar prata om. Tror jag ska införa totalförbjud för det samtalsämnet eller att vi bara får prata om det vissa tider på dygnet . Jag tycker ju om romantik, mys och omtänksamhet och så är det jag själv som förstör det, haha. Vad ger jag då för signaler så här i början, hur ska han veta att jag faktiskt gillar att uppvakta och bli uppvaktad. Att jag gillar att vara romantisk, gillar att tala om hur mycket jag tycker om personen hur fin den är osv likväl som jag vill höra det tillbaka (om det kommer spontant). Tajm att sparka romantikenkänslorna i baken så den kommer ifatt, vi behöver inte ha vardagsliv på än gång ju .

I dag har det varit masagekurs, mycket massera vart det för min del, vilket var väldigt bra känner jag för det lossna rätt mycket. Bara att hugga in och öva på folk så mycket som möjligt för att komma ihåg ordnignen på övningarna. Vi hade människor som kom utefrån och fick massage idga och dom var tydligen nöjda och det känns ju bra att höra. Fick också in känslan av hur olika hårt man kan ta tag på människor det gäller verkligen att fråga om det är för hårt eller för löst? och inte som jag gjort och frågat om det känns bra och man förväntar sig ett ärligt svar och det får man ju oftast för oftast så känns det säkert bra men man kan säkert ta i lite mer.  Träffa på en vän på kursen som jag inte har träffat på väldigt länge, det var roligt att få samtala igen och jag skjusa ner honom till tågstationen på vägen hem från kursen.

Nu är jag lätt seg väntar på att få gå och sussa sött i min säng . Sonen tittar fortfarande på film i sin säng, men jag kan gå och lägga mig och läsa så länge. Såg att personen som har skrivt boken jag läser just nu skulle  ha föredrag den 2 april i stan. Tyvärr kan jag inte gå på den då jag har sonen och jag känner att jag inte kan fråga Pappa hans igen om vi kan byta dagar. Schemat framöver är rätt tajt och rätt rörigt men jag tror jag fick till det tillslut och jag har gjort en bra överblick i Excel. Har semester i Juni i år och första tanken vara att nä usch jag vill verkligen inte men sen så har jag mer börjat gilla läget. Så fel är det inte för godingen har också semester då och förhoppnignsvis kan vi få bra kvalitetstid tillsammans.  Att sen hösten blir lång är något som går att lösa då, har ju sagt att jag ska satsa på en utlandssemester till hösten och kanske jag kan locka med en viss "någon" till solen .


Haha här börjar jag bloggen med att fråga om vi är tillsammans osv och så avslutar jag den med att ha planer för i allafall ett halvår framöver. Jag vet i allafall så mycket att jag räknar mig som osinglad numera.

och ytterligere en helg har förflutit.  Har varit väldig allert dennan helg, igår fick bilen sig en ordentlig omgång. Nytvättad och fin står han nu utanför och blänker, och nytvättad med besked, både utvändigt och invändigt är han jätte ren. Idag har jag tvättat så nu svämmar det inte över i tvättkorgen längre. Jag har varit upp på vinden med lite saker (äntligen kom dom sista julsakern upp) och källarförrådet blev ännu mer svårt att ta sig in i .

Var iväg och fick instruktioner om dom nya massgegreppen idag på förmiddagen, missa ju kuresn i fredags pga smitto risken. Har försökt ragga upp någon som vill bli övad på men i dag var det trögt, många bortresta, annars var det sjukdom. Nåja, hoppet står till herrn som ringer om någon timme får se om han vill bli plågad .

Visst är det bra att kalendern är fullbokad men när den krockar med andras kan det bli svårt att få till en träffa. Prata med min käre kusin nyligen och skulle boka in en helg framöver och träffas, 10 maj var första gången vi kunde båda två (eller båda familjerna är rättare att skriva). Nåja, nu är det bokat i allafall och då vet vi att vi ska vara friska och ha en väl fungerande bil.

Har skrattat åt mig själv idag, har redan fått lite kramabstinene och separationesångest (det där låter värre än vad det är), kolla in kalendern dom veckor som komma ska och insåg att sen kommer det gå över en och en halv vecka jag inte kommer få träffa min goding. Fast det är ju skönt att man inte har större bekymmer än sådant och det är väl inga bekymmer i och för sig, det är rätt trevlig att inse att man börjar att trilla dit ordentligt. Att kunna sakna någon är väl ändå en rätt härlig känsla, att få längta och vet att snart snart....
Sen finns det ju faktiskt en telefon så kontakten kommer finnas där fortfarande ju.


Ska ta och engagera mig i lite matlagning, har levt på mackor i dag tror kropen behöver lite mat och enerig. Har väl inte direkt haft någon matlust dom sista dagarna. Magsjukt barn gör att den aptiten försvinner rätt fort och det har märkts på skärpet fick flytt in ett hål extra för att få byxorna att sitta kvar. Mot frysen och spisen.

Sonen kom uppstudsandes i morse och börja spela Transformers det första han gjorde, det man hör från vardagsrummet är pang, pang och tjutande syrerner. Han tog en paus och kom in och la sig i fotändan på min säng, när jag fråga vad det var så var det för han hade ont i höften för han satt så hårt. Efter att ha påmint han om att vi har en saccosäck så var han poff borta igen.

Jag har nu pallrat mig upp, sömnen har varit lite så där men efter att ha sagt till mig själv att skärpa mig så somna jag sött in. Bara för magen bubblar till betyder det inte automatiskt att jag är magsjuk och behöver få panik , det är ju dumt att oroa sig för nått som inte ens är säkert att det händer ju.  Skönt att vakna upp till strålande solsken och känna att man mår bra. Var ner en snabb sväng och kolla in tvättiderna men det var fullbokat idag, så det blir söndag som gäller. 

Blev erbjuden att följa med till Romme på söndag och det hade jag gjort om vädret hade varit fint. Regn och snö lockar inte mig direkt då kan det vänta ett tag till innan jag ställer mig på ett par skidor, det är nog säker 15 år sedan sist. Jag som tror att jag är modigare idag än för 15 år sedan måste nog snart krypa till korset tror jag men man kanske kan ta det under lugnare former och inte ha halva (det är en överdrift) kollegestyrkan som tittar på, då blir jag nog inte lika morsk och lite blyg tror jag.

Dagen kommer lugnhetens tecken, plocka lite i hemmet, vattna blommor, åka och hämta bokpaket, ta en kort prommenad och njuta av solen, förbereda en st son att levereras till pappa. Sen vad kvällen har att erbjuda får vi se, får se om Mr fortfarande har modet att träffa mig, han säger att han aldrig blir sjuk. Kramabstinensen gör sig fortfarande påmind, det är verkligen beroendeframkallande.  Sen behöver jag öva på massgen, missar kursen idag och har ju bara övat en gång i veckan så det är bara för herrn att  dra av sig tröjan så jag får nyttja hans kropp

Det blir ingen tjejfest på lördag, vi har flyttat fram det till den 19 april pga att alla inte kunde. Så jag vet inte riktigt vad som händer i helgen förutom min två uppdrag, tömma tvättkorgen och städa bilen (det har jag skjutit länge nog på nu), kanske ska ta mig i kragen och fixa rosten vid rutna också innan den sprider sig allt för mycket. En vända till åtebruken kan ju också vara en ide, den trasiga tvn har kommit så långt som till ytterdörren, ett steg åt rätt riktning.
Ska nog ta och sätta fart på min träning också, det finns inga ursäkter längre, det är dags för latmasken att flytta nu.

Åter hemma och vabbar, fjärde gången för i år vilket inte känns jätte bra men vad göra man. Återigen har magsjukan slagit till, stolt över en tapper son som klarar av det så duktigt (säger en lätt hypokondrisk mamma som skulle ha panik i samma sitution).

Dagen har varit väldigt lugn, det har vilats mesta dels. Sonen är sugen på allt annat än det som är bra för magen, stackarn. Han sitter nu framför sitt playstation och spelar Transformers.  Jag ska passa på att ta mig en dusch medans det är lugn och börja fundera på lite kvällsmat möjligen. FASt det får bli något väldigt enkel, sonens far får ställa upp och handla åt oss.

Massgekurs blir det inte för min del denna vecka, skonar mina kurskamrater från att bli smittade. Prata med en vän i telefonen på dagen och vips har jag löst pluggandet av latin och muskler väldigt lätt för hon hade en bra bok från sina studer hemma som jag kan låna.  Sen får en av mina medkursare visa mig nästa vecka när smittrisken är över vad dom lär sig på fredag. Sen är det bara att öva öva öva som gäller.

Att gå hemma har både gott och ont med sig. Missar lite saker på jobbe jag faktiskt ville vara med och se som förhoppningsvis inte kommer hända igen på ett bra tag.  Tandläkaren är framflyttad till den 25:e mars, thats life, var förberedd att gå dit och fixa till tanden och få dommen hur dom andra tänderna ser ut. Skönt att kunna få sova lite eftermiddag ett stund, nattsömnen var väl inte den bästa kan jag säga.  Man brukar hinna tänka en hel del när man går hemma och inte har så mycket att göra och även i dag har det ploppat upp tankar. Vissa av dom har jag skickat iväg genast när dom kommit, för dom är inte relevanta, att jag känner lite olust och oro just nu är ju pga sonens magsjuka och min fobi, inget annat.  Jag är så tacksam att jag faktiskt kan fånga upp saker när det komma och komma fram till om dom är sanna eller inte, oftast är det ju hjärnspöken som försöker fälla krokben på en. Dessa spöken kan ta och flytta för dom har inget övertag över mig längre.
 
Lite abstinens har jag dock, efter kramar och kel. Får ge mig till tåls någon dag, det är ju som sagt dumt att orsaka att smittan sprids vidare. Nog för man ska dela med sig men så generös är jag inte .

inser att även fast jag har jobbat till en rätt bra självkänsla är jag inte mer än människa mellan varven där den kan   svaja och när gör den det som mest???



Svaret på det är förmodligen när det börjar komma känslor med i bilden, när man märker att man börjar fastna för en annan männsika  ordentligt när man märker att man blir väldigt varm och det pirrar i kroppen när man tänker på denne (i mitt fall är det ju givetvis Han) när man märker känslan av att börja bli förälskad sakta komma krypande över en.  Och just där är jag vilket gjorde att jag hamna lite snett i mina tankar imorse, men av erfarenhet så kom jag rätt snart upp på rätt spår igen och visste vad jag behövde göra.



Trampa lite som en katt runt het gröt under dagen men tillslut så insåg jag att det inte kommer nått rätt tillfälle, eller rätt och rätt, det var mer jag som gjorde det jobbigt för mig själv.  Ställde två simpla frågor och fick dom två svar jag faktiskt ville höra och så undrar man så här efteråt varför var det så svårt att ställa dom frågorna?
 

Men som sagt jag är inte mer än människa precis som vem som helst. Och vill jag veta nått så är det mycket enklare att göra lätt för sig och faktiskt fråga. Och det är ju gjort och jag kan återgå till den trygghet jag faktiskt kände förut, tyggheten i mig själv och stabileteten jag känner i den andre personen som håller på att nästla sig in i mitt hjärta. Som sagt tiden får visa vad som händer men jag behöver inte få dom tvivalande känslorna på mig själv längre iallafall.



KÄnner ni igen den där första natten man sover brevid någon, eller försöker att sova är väl mer ärligt att säga. Man är inte van att sova nära någon så minsta lilla rörelse väcker den andra och alla dom nya ljuden göra att man vaknar till flera ggr. Ovanan blir lätt till en vana och nu är det nästan lättare att sova brevid än att somna i sin egna invanda säng.  Blir nästan för tyst här hemma när man inte har någon på sidan av en som mummlar lite i sömne och ibland snarkrar så sött .