happylife

sista dagarna har kännts som det inte har varit jätte mycket pausutrymme. Sonen har varit sjuk, igen, hann vara på jobbet i några timmar i går innan dom ringde från skolan och sa att han inte mådde nått bra. Kändes som luften gick ur mig lite, dels är blir man orolig varför han är sjuk så ofta och så blev det femte gången i år jag skulle vabba. Sen kom min räddande ängel som skänkt från ovan, sonens älskade farmor och hennes man. Lyfte luren för att rådfråga en sjukvårdskunnig X:svärmor och dom erbjöds sig att ställa upp att vara barnvakt så jag fick fortsätta att jobba. Dessa människor är helt underbara och snälla, vad skulle man göraö utan dom? Sonen var som förbytt igår, orka inte leka, orka inte äta inte ens godis, bad om att få gå och läga sig vid åtta tiden på kvällen och somna inna jag ens hunnit sätta larmet på klockan. Vi sov kvar hos X:svärmor så att sonen kunde vara där i dag. Från feberfrossa i går kväll och mådde väldigt dåligt till en ny människa som slog upp dom blå vid sextiden i morse och ville äta frukost med mig innan jag åkte till jobbet, barn är fantastiska på att återhämta sig.

En dag att jobba innan det är helg, sen får vi se hur mycket jobba det blir, har ju beredskap. Känns rätt bra att ha beredskap över påsk (den är i och för sig självvald), sonen är i fjällen och "the new one" jobbar natt. Ska ägna helgen lite åt att få ordning här hemma, träna och umgås med vänner, några timmar ihop med godingen kommer det nog förhoppningsvis också bli. Ska ta och krypa ner i min varma mjuka goa säng (har sovit på en mindre skön bäddsoffa i natt med en feberyrande son brevid mig) och ta igen lite förlorad sömn