happylife

Antar att det är likadant för alla i början av ett förhållande, att man tänker och fundera bra mycket. Många frågor kommer upp som man faktiskt bara kan få svar av den andra om man inte ska vänta ut tiden och få svar på dom så småning om (tänkte då på vissa betenden).

Någon fråga mig om vi är ett par nu, jaha hur vet man det då ???
Vi träffas väldigt mycket, vi har egna tandborstar hos varandra, vi avslutar sms:n  med kram osv osv. Är det svaret att man är ett par eller hur vet man, kanske så man får ta den äldre metoden och fråga chans .

En annan vän fråga mig om det är offecielt och svaret blev nja. Jag sa från första början att jag ville att vi höll det för oss själva dels för en punkt jag inte tänker nämna här och sen har jag förståt efteråt att jag var livrädd. Livrädd att släppa någon in på livet men jag tog snart ett moget beslut att faktiskt ge det en chans och den chansen har jag absolut inte fått ångra snarare tvärtom. Små läckor kommer man inte ifrån, speciellt inte när det är barn inblandade, fast jag känner att det gör inget längre, för jag vill verkligen se vad detta kan bli i framtiden.  Så om det är ok för andre part är det ok för mig att visa och tala om. Nu tror jag i och för sig att det är en hel bunt som har räknat ut det, dom är väl inte tappade bakom en vagn liksom

Godingen är till fjällls med ett gäng grabbar och åker skidor, stugan är tydligen suplyxig och backarna har varit fina idag. När jag prata med han satt dom och drack irish coffee och hade det bra, väl förunnat.  Ett lite sting av en knepig känsla kom över mig, men jag mota bort den fort som fasiken (ursäkta språket) för jag vet precis vad den bottnar i, det undermedvetan och det osäkra som jag levde i förr. Sa åt mig att skärpa till mig för jag vet att jag kan lite på honom och jag känner mig trygg. Det kanske är det som är svarte på om vi är ett par, att jag faktiskt är trygg i den relation vi har.


Att känslorna är mer än kompisnivå har jag deklarerat förr och det är mer bevisat nu när han är bortrest för jag saknar honom väldigt mycket även fast vi pratat i telefonen.  Tycker absolut att han ska åka bort och ha det bra, festa till lite, ägna sig åt skidåkning och umgås med vänner men jag längtar att få mysa in mig hans famn igen.  Det är ju bara sunda känslor antar jag som hör till och gör det hela ytterligare lite mysigare.

Fundera om killar tänker lika mycket som tjejer eller är det kanske från individ till individ.  Fråga mig själv ikväll om jag nu har en hel del frågor som snurrar runt ihuvudet, varför ställer jag inte dom. Svaret vart att jag är rädd för att vara besvärlig, vad ska han då tro om mig osv osv, ställde mig också frågan är det relevant med dom känslorna och troligen inte. Jag uppskattar en öppen dialog i ett förhållanden och varför ska jag då inte kunna ställa dessa frågor som snurar runt men jämna mellan rum, troligen så är det väldigt lättbesvarat. Så jag bestämde mig för att jag faktiskt kan vara trygg och bekväm i mina funderan och mina handlingar runt detta, tajm att sluta göra saker lite mindre besvärliga


Hade också upp i diskussion med vänner på nätet  vad man kallar varandra när man träffas i den åldern som vi är i. Kan man kalla en 42 årig man för pojkvän? Känns lite löjligt faktiskt, för om man frågar en man om han vill bli kallad pojke så är nog troligen svaret - NEJ, eller hur? Så kille, partner, nya kärleken var några av förslagen som kom upp.  Dom funkar alldelse utmärkt anatar jag så får man välja namn för tillfälle.

Skratta åt mig själv när jag inser själv att jag förstör den romatiska stämningen genom att komma på ett av ämnena vi brukar prata om. Tror jag ska införa totalförbjud för det samtalsämnet eller att vi bara får prata om det vissa tider på dygnet . Jag tycker ju om romantik, mys och omtänksamhet och så är det jag själv som förstör det, haha. Vad ger jag då för signaler så här i början, hur ska han veta att jag faktiskt gillar att uppvakta och bli uppvaktad. Att jag gillar att vara romantisk, gillar att tala om hur mycket jag tycker om personen hur fin den är osv likväl som jag vill höra det tillbaka (om det kommer spontant). Tajm att sparka romantikenkänslorna i baken så den kommer ifatt, vi behöver inte ha vardagsliv på än gång ju .

I dag har det varit masagekurs, mycket massera vart det för min del, vilket var väldigt bra känner jag för det lossna rätt mycket. Bara att hugga in och öva på folk så mycket som möjligt för att komma ihåg ordnignen på övningarna. Vi hade människor som kom utefrån och fick massage idga och dom var tydligen nöjda och det känns ju bra att höra. Fick också in känslan av hur olika hårt man kan ta tag på människor det gäller verkligen att fråga om det är för hårt eller för löst? och inte som jag gjort och frågat om det känns bra och man förväntar sig ett ärligt svar och det får man ju oftast för oftast så känns det säkert bra men man kan säkert ta i lite mer.  Träffa på en vän på kursen som jag inte har träffat på väldigt länge, det var roligt att få samtala igen och jag skjusa ner honom till tågstationen på vägen hem från kursen.

Nu är jag lätt seg väntar på att få gå och sussa sött i min säng . Sonen tittar fortfarande på film i sin säng, men jag kan gå och lägga mig och läsa så länge. Såg att personen som har skrivt boken jag läser just nu skulle  ha föredrag den 2 april i stan. Tyvärr kan jag inte gå på den då jag har sonen och jag känner att jag inte kan fråga Pappa hans igen om vi kan byta dagar. Schemat framöver är rätt tajt och rätt rörigt men jag tror jag fick till det tillslut och jag har gjort en bra överblick i Excel. Har semester i Juni i år och första tanken vara att nä usch jag vill verkligen inte men sen så har jag mer börjat gilla läget. Så fel är det inte för godingen har också semester då och förhoppnignsvis kan vi få bra kvalitetstid tillsammans.  Att sen hösten blir lång är något som går att lösa då, har ju sagt att jag ska satsa på en utlandssemester till hösten och kanske jag kan locka med en viss "någon" till solen .


Haha här börjar jag bloggen med att fråga om vi är tillsammans osv och så avslutar jag den med att ha planer för i allafall ett halvår framöver. Jag vet i allafall så mycket att jag räknar mig som osinglad numera.