happylife

slog upp dom vackra blå rätt tidigt på morgonkvisten, fast det är väl inte så konstigt när man somnar som en stock vi halv tio i soffan (givetvis) . Stanna kvar under det varma mjuka täcket i några timmar, passa på att tömma hjärnan på lite tankar som for runt med en  kort meditationsstund. Nu är jag uppe och hoppar och ska ringa dagens lekkamreter för att höra status, dottern i huset hade feber igår.

På dagens agenda står även träning och en svängom med snabeldraken, dammråttorna under soffan gick till anfall igår. I köket har vi en arkeilogutgrävning eller rättare sagt rester av en. Sonen hitta en bortglömd födelsedagspresent och poff så var han borta medans jag satt i telfonen med med min käre mor i andra ändan.  Nästa gång jag fick syn på min liille spjuver var han full av något konstigt beigedamm som jag först inte fick ihop vart det kom ifrån. När han visa upp ett litet litet ben och jublar att han har hittat bakbenet på en dinosarie gick det upp ett liljeholmens. På bordet var asken borta med den lille dinosarien som man kunde utöva arkielogkunskaper på. Så jag har ett gäng sand på köksgolv och hela diskbänken är nerskvätt av den sanden efter sonen fick den briljanta ideén att det går ju mycket fortare om man spolar vatten på det hela. Han hade i och för sig rätt, fast synden straffar sig själv, han hitta inte underkäken. Sen traska han gladeligen där ifrån och hans arma mor fick stoppa han innan sanden hann sprida sig runt hela lägenheten.

Det är en fröjd för ögat att titta in i sonens rum idag, fick bort en hel del igår. ATt sonen har lite dåligt tålamod vart min räddning igår annars hade vi nog rensat fortfarande. Han överlät hela arbetet till mig efter han tröttnat och ville spela på playstation. Nu står ett gäng pappkassar på rad och väntar på att åka upp på vinden, återbruket och skänkas bort.  Vilken kasse som är vilken talara inte hans "elaka" mamma om .

Dagen lekumgänge är nu utbytt efter ett par telefonsamtal, nu åker vi ut till det härligt leriga Örtagården och härjar med killarna i stället. Det tänkta umgänget kände sig för halvkrassliga så vi sköt på det till tisdagen istället..  Jag får passa på att sniffa lite baby också, så roligt när lilltjejen är så pass stor att hon studera oss ingående och till slut avfyrar det där supergulliga smilet, då kan vilket hjärta som helst smälta.

Pojkvännen, killen, mannen eller nya kärleken eller vad det är nu jag ska kalla han  är på väg hem från fjällen snart antar jag. Dom verkar haft det väldigt bra, fick en solig fin vinterbild på hans kamrater via mms igår och det vädret såg helt rätt ut. Efterlyste bild på honom men han verkar svårflörtad för inte fick jag någon inte  eller så fastnar han inte på bildvad vet jag.  Veckan som kommer ser tuff ut att träffas,  men kanske med tur kan man stjäla till sig en snabb kram och puss. Telefon i all ära men den slår iallafall inte att få träffas irl, även fast det är ett väldigt bra komplement när det är svårt att träffas. Och det är jag väl medveten om att det kommer vara med jämna mellanrum det är inget som kommer som en överraskning direkt och jag har valt att ta den delen när jag valt att träffa honom och i och med det så är det inget problem, det är livet.  Fast jag har ju fortfarande rätten att sakna honom när vi inte träffas och det ser jag bara positivt. Vi har våra liv som vi levt förrut, det är två liv som ska kombineras efter bästa förmåga utan att man ska behöva göra för stora uppoffringar. Fast uppoffringar klingar lite negativt i mina öron, jag tycker helt enkelt att man ska försöka leva som man gjort förrut med barn, intressen och vänner och sen göra små anpassningar för att få tiden tillsammans. Det är väl så att man sakta får fas ihop två familjers liv och sen få det att funka, vilket inte ska vara några större svårigheter känns det som .

Ojoj, lite djupgående tankar kanske, men det  är inte riktigt så det är, visst måste man tro på någon sorts framtid när man väljer att fortsätta träffa någon när man låter sitt hjärta nästla in sig lite men jag lovar vi ska inte gifta oss i morgon  lite lugnare takter blir det allt.

Fundera vart solen tog vägen utanför fönstret, den sken så vackert i morse när jag vaknade och vart glad över att det skulle bli en vacker dag med fika utomhus i eftermiddag. Nu är det ioch för sig inte eftermiddag ännu, hoppas kan man alltid göra.