happylife

I skrivandes stunde är längtan (med positiv innebörd) något jag känner. Jag längtar efter allt möjligt med stor värme i mitt hjärta. Det jag längtar efter mest för tillfället är min son, sist jag krama om han och sa att jag älska han var när jag lämna honom förra torsdagen på skolan. Har hört hans ljuva späda stämma ett par ggr i telefon men sonen är inget större fan av att prata i telefonen, man får nöja sig med dom snabba korta samtalen. Nu är det inte så långt kvar innan han landar hemma hos mig, räknar minuter innan jag får den där superhärliga kramen.
 
Har varit en vecka eller veckor med ganska intressanta upptäckter för mig. Tänker inte gå in närmare på vad men jag vet att mitt arbete med mig själv har gett gott resultat. Jag är nöjd med mig själv och jag kan ta med mig positiva saker ur mindre positva händelser. Tid, längtan, förståelse, glädje, omtanke och respket är det jag tar med mig in i min närmsta framtid.

Så vart det med den lite lättsamma och roliga bloggen jag tänkte skriva, ibland blir det liksom inte som man har tänkt sig. Nu tänker jag iallafall krypa ner under det varma täcket i soffan och titta på tv i väntan på sonen