happylife

Jag har iallafall tagit mig framåt i sakta mak den sista veckan, opps så drog man på sig muskelinflamation i ryggen och allt jag gjorde var att böja mig efter en sak  . Nåväl, trots pågående sjuksköterskestrejk gick det väldigt bra att få komma till doktorn som undersökte noga och skrev ut några vita piller till mig. Är inne på dag 8 med 2st alvedon 4 ggr per dag och 1 st Paraflex (muskelavslappnande) 3 ggr per dag. Känner mig som värsta tablettmissbrukaren för till det kommer ju mina vanliga pillur, omega 3, fibertablett och multivitamin samt dom gången det behagar vara laktos i maten slänger jag i mig 2-3 st fina små vita piller så kan jag ät utan att förpesta tillvaron för mina nära och kära. 

Har fått skönhetssömn så det heter duga iallafall, dom där muskelavslappnande har gjort att jag sovit mellan 10-12 timmar var natt och då har jag behövt sova lite där i mellan om tillfälle har funnits. Men igår verkar det äntligen har släppt så i natt fick jag nog i hop kanske 4 timmars sömn och jag är superglad att få vara tillbaka till livet igen  och idag är nog första dagen jag kunnat gå någorlunda obehindrat. Jag fick vara hemma och vara sjukskriven men jag tacka nej och sökte jobb inne på kontoret istället, tänker häcka där i någon vecka till så ryggen får läka ut ordentligt.

Inga tunga lyft på en månad är det bla sagt, jo men tjena hur ska det gå till liksom???? Ensamstående med barn varannan vecka, vem bär hem matkassarna vem tar hand om tvättstugan osv osv. Finns det kanske någon jourhavande snygg man man kan ringa som kan ställer upp om man tindrar lite med ögonen, tål att efterforskas .

Nåja, jag har förenat nytta med nöja, tog tag i det sista stora tunga steget i min personliga utveckling i helgen, när man ändå bara ligger där så kan man ju ha lite nytta av det å. Efter uppbrottet med vännen har jag tänkt till rätt ordentligt kan jag säga, inte pga av orsaken till att det till slut blev att vi bestämde att det inte skulle bli nått mer nu för där har vi fortfarande olika syn antar jag. Utan varför jag var så edrans rädd innan jag valde att ge det en chans och under tiden vilket gjorde att jag låste mig rätt ordentligt på vissa punkter och sen granska jag även mig själv efteråt, varför är ovissheten extra jobbig. Svaren var inte så svåra att finna, är man matad med att känna att man inte duger och inte blir älskad för den man är (det undermedvetna hjälper bra till att tjata där) då reagerar man ofrivilligt som jag gjorde. Och den där mäktiga psykologin gör också att man söker sig till situationer som forsätter att bekräfta att så faktiskt är fallet, även fast det inte skulle behöva vara så.

Men nu har jag kommit så långt att jag kan förstå och förlåta dom som gjort mig illa från långt tillbaka dom har inte vetat bättre och det är faktiskt jag som är stark i det hela som våga se mig själv för jag vet precis hur jag vill leva. Den tyngsta biten är nu över och nu återstår bara massa roligt arbete som jag vet ger mig massor.  Så hädan efter blir det kärlek på det rätta sättet och för dom rätta sakerna skull för min del. Får nog ändå säga tack till vännen som bröt när han gjorde även fast vi hade olika syn om orsaken som sagt, för annars hade nog inte slutat så jätte bra tror jag. Jag tar med mig mitt och han får ta med sig sitt och sen får framtiden visa vad det har med sig i sitt sköte. Jag vet iallafall mina mål i livet och jag är och ska förbli lycklig.