happylife

så har vi kommi till lördagkvällen och jag har inga planer. I och för sig har jag beredskap så jag kan inte göra några större utsvävningar. Får se hur denna beredskapsvecka blir den har hitills varit väldigt väldigt lugn.  Skrev en lång blogg härom dagen men eftersom jag glömde att spara mellan varven så gick den inte att publicera när jag var färdig för det tog för lång tid innan den blev klar, men men det är sånt som händer inte första gången.  .


Dagen har varit lugn, sov länge åt frukost, häcka vid datorn några timma, gick och sov igen och efter det tog jag mig en prommenda som sluta hos vänner. Bäst att passa på om två veckor flyttar dom och då är det för långt att ta prommenader till dom. På vägen hem fick grannhuset förse mig med kvällsmat. lördagkvällar får man fuska .



Petar igång kroppen så sakteliga, en prommenad i dag och en i morgon sen blir det att utöka träningsschemmat med både vattengympa och yoga. Sonen tjatar om gymmet så vi får ta oss någon tur till gymmet på jobbet så han får hänga lite i vikterna så kan jag passa på att försöka klå mitt bicepsrekord  jag hade förra hösten. Vägde in mig här om dagen och det var inte allt för fina värden, i och för sig vet jag att jag snabbt kan förvandla om dom. Det är bra om man kan komma i dom nya byxorna som inhandlades en månad före jul .


Väntar samtal från en gamal klasskompis, vi ska boka in en dag här framöver då vi ska träffas och titta på gamla klassfoton och snacka. Ser fram emot det, och ska bli skönt att åka bort från stadsgränsen ett tag också. Några månader har gått sedan det var 20 årsjubileum, fattar inte vart tiden tog vägen, och det är roligt att ha kontakt med gamla klasskompisar igen. Några har jag kontakt via mail, några har jag på msn och några har jag kontakt via telefonen. Sen finns det dom som verkar ha supit bort sin mobil och sig sjäva å  för den delen, hur svårt är det att svara på ett sms liksom. Fast det är bara en person jag pratar om i det sista fallet, den som lova mig en middag både på festen och i ett telefonsamtal senare. Thats life, lite tråkigt tycker jag dock att det är, ett livstecken skulle ju vara roligt att få men livet går vidare, mister man en så står det tusen åter eller vad är det man säger....